Johan Norberg
Bin Ladin ville verkligen jamma med oss
Lyssna på artikeln
En sen kväll dyker plötsligt dyker Usama bin Ladins bror Salem upp och vill jamma med Johan Norberg och hans band. Det blir en märklig spelning som avslutas med Du gamla, du fria.
”Shejken är här och han vill jamma.”
Gitarristen i vårt coverband kom nerför trappan till logen med andan i halsen. Innan vi hann svara dök det upp en liten sammetsögd man i jeans och mörkblå collegetröja som stack fram sin hand och sa:
”Hello, I am Salem Bin Laden”.
Vårt band spelade varje tisdag våren 1988 på Melody i Stockholm, en gammal biograf på Birger Jarlsgatan som nyss byggts om till rockklubb. Tidigare under kvällen hade vi kompat popartisten Mauro Scocco på några låtar och nu ville alltså en ”Salem” spela med oss. Den sortens orepeterade inhopp var det värsta jag visste. ”Aldrig i livet”, sa jag. Vår spelning var slut, och jag ville ha en öl, inte gå upp på scenen igen med någon shejk, men Salem gav sig inte och sa:
Salem, äldsta sonen i en skara av 52 barn, tog snart över som vd.
Fortsätt att läsa artikeln genom att bli prenumerant
Ingen bindningstid, säg upp när du vill. För 69 kronor i månaden ingår det här:
- Nya intervjuer, analyser, krönikor, bokutdrag och reportage varje vecka
- Läs allt ur vårt systermagasin Vi Läser
- Quiz och korsord
- Läs på sajten eller i appen, lyssna på artiklar eller bläddra i e-tidningen
- Veckobrevet, litteraturbrevet och kulturtipsbrevet i din mejlkorg
- Få tillgång till Vi-appen