Christian Rück: ”Vi blir mer sårbara i en tryggare värld”

Varför mår vi så dåligt när vi borde må bra? Den Augustprisade författaren Christian Rück återkommer till ämnet i sin nya bok Generation trauma.

Varje sommar samlas tusentals människor i Oxford för en konferens. En biljett kostar lika mycket som fyra biljetter till Way Out West – 13 000 kronor. Men i Oxford uppträder inga artister, utan scenerna fylls av forskare, författare och experter. Tema: Trauma. Här börjar den nyligen Augustprisade psykiatrikern Christian Rücks nya bok Generation trauma. 

Trauma har blivit ett trendigt ämne, en industri eller åtminstone en vältröskad nisch. Författare som Gabor Matés och Bessel van der Kolks böcker säljer i flera miljoner exemplar. Traumabegreppet har blivit ett psykologiskt universalmedel som kan förklara det mesta. Men vad händer när ett tryggare samhälle samtidigt börjar se många erfarenheter som potentiellt skadliga? Det är frågan som Rück försöker få klarhet i. Rück menar att det finns en förlösande effekt i att få sina problem förklarade som resultat av trauman. 

– Om du går till vårdcentralen och de säger Ja, inte vet jag varför du är deprimerad, det beror på en blandning av arv och miljö. Vem vet, här har du ditt Sertralin. Det är ingen stark förklaring för dig. Men trauma är en unik och stark förklaring. 

I Generation trauma går Rück igenom begreppets långa historia. Tidigare har traumarelaterade tillstånd beskrivits som railway spine eller shell shock, men posttraumatiskt stressyndrom – PTSD – tillkom som en ny diagnos 1980. Rück berättar att hans kollegor – till vardags är han professor i psykiatri – upplever det som ett problem att traumabegreppet har vidgats. I en klinisk kontext är PTSD en specifik företeelse.

– När jag intervjuar folk som jobbar i sjukvården med de här frågorna, och sedan möter de kända traumaexperterna som säljer så många böcker, så är det två helt olika världar. Många av forskarna jag har intervjuat vet knappt vem Gabor Maté är.

Rück menar att psykologiska och psykiatriska föreställningar förändrar vår syn på vardagens gnissel. I takt med att experter i ämnet har fyllt bokaffärer och tv-program har psykisk ohälsa förflyttats från sjukhusen till stugorna. Samtiden fylls av termer som anknytningsmönster, triggers och kognitiv dissonans. Någon är ”lite aspig”, en annan är ”lite OCD-ig”. Han menar dock att utvecklingen inte bara är negativ.

– En vanlig svensk vet vad autism är, det visste man inte för 30 år sedan. Jag har jobbat mycket med OCD, folk fattade inte vad det var tidigare. Inte ens de som hade det.

Risken med den utvidgade samhällskunskapen om psykologiska tillstånd och diagnoser, är att vi blir mer sårbara. Det är här skon klämmer.

– Saker som man förr hackade i sig ser man idag inte som jobbiga utan skadliga. I en värld som på många sätt jobbar mot att bli säkrare, så skruvas känsligheten upp. Frågan är: Hur ska ett allt bekvämare samhälle förhålla sig till det? 

Om man är vansinnigt fixerad vid risk, då tenderar man att göra människor dåligt rustade för olika situationer.

Om allting handlar om att undvika risker, finns det en risk att man undviker saker som är bra för en. ”Att tro att man kan leva ett liv utan jobbiga känslor är att mura in sig i ett fängelse där man blir styrd av att undvika sina känslor snarare än att leva ett liv som man vill ha det”, skriver Rück. En stor del av boken kretsar kring barn och uppväxt. Rück förklarar delvis med exempel från sin egen uppväxt i Norrköping på 1970- och 1980-talet. Saker som utgjorde hans vardag, som att obevakat cykla hem till en kompis, är mer ovanliga idag. Studier har visat att bland amerikanska barn i åldern 8–12 år har 71 procent aldrig använt en vass kniv utan övervakning av en förälder och 62 procent har aldrig tagit sig själva till skolan. 

– Om man är vansinnigt fixerad vid risk, som jag menar att vi faktiskt är nu, då tenderar man att göra människor dåligt rustade för olika situationer. Det är poängen, inte att det är bra att människor upplever hemskheter.

I ett hypermodernt och extremsäkert samhälle kommer nya problem. Generation trauma är Rücks tredje bok i vad som skulle kunna ses som en slags trilogi (de tidigare är Olyckliga i paradiset samt Ett liv värt att leva – som tilldelades Augustpriset 2024). I den nya boken är han inne på samma spår som i den första: Varför mår vi dåligt när vi borde må bra?

Är det naivt att tänka att det psykiska måendet kan bli bättre?

– Det är en intressant fråga. Det tycks ju i alla fall som att många i samhället tänker att psykisk ohälsa skulle kunna botas och det är klart att det går att göra saker. 

I Generation trauma refererar Rück till Payton Jones, forskare på Harvarduniversitetet, som har noterat att länder där trygghet och säkerhet i teorin är stort kan ha lika mycket – eller till och med mer – psykisk ohälsa än länder där farorna är mer påtagliga. 

– De förväntade förbättringar man skulle få av att Sverige under 100 år har utvecklats och på många mätbara sätt blivit otroligt mycket bättre verkar ha ätits upp av att vi blir mer sårbara och känsliga i en tryggare värld.

Läs mer:

Per Svensson: ”Jag letar efter en ledig gravplats åt mig själv”

Därför väljer unga nykterhet före fest