För åttio år sedan utkom Solveig von Schoultz Nalleresan med bilder av Tove Jansson. Boken blev en succé – och dessutom en viktig pusselbit i den moderna barnbokens utveckling.  

Där vilar de nerbäddade i var sin separat ask, dockorna och nallarna från barnromanen Nalleresan. Precis som A. A. Milnes kvar­låtenskap omfattar sonen Christopher Robins leksaksdjur, som stått modell för figurerna i Nalle Puh (1926), har Svenskfinland sina alldeles egna originalnallar. De finns i Solveig von Schoultz arkiv vid Svenska litteratursällskapet i Finland jämte manuskripten till Nalleresan, som utkom i Sverige 1944, och året därpå i Finland. Den barnlitterära utgivningen på svenska i Finland var under denna tid sparsam, det kunde röra sig om ett par titlar per år. För bildberättandet står ingen mindre än Tove Jansson, som vid tidpunkten ivrigt jagade illustrationsuppdrag. Ännu var hon inte den gigant hon skulle bli. Hon hade gett ut en barnbok under pseudonymen Vera Haji, men det var först 1945, detta den moderna nordiska barnbokens genom­brottsår, som hon skulle debutera med den första muminboken, Småtrollen och den stora översvämningen, som likt Nalle­resan sprungit ur de pågående krigshändelserna, och där mumin­mamma och mumintroll är på flykt. Två finlandssvenska modernister skapade en klassisk barnroman där legeringen mellan ord och bild markerar den moderna barnbokens essens.