”Det finns en sektledar-laddning kring Ulf Lundell”

Någon ropar när jag sneddar över gatan utanför huset där jag bor. ”Hallå där, mannen!” Jag vänder mig om och där står Ulf Lundell med en kvinna vid sin sida. Hur i hela friden kan han känna igen mig snett bakifrån, vilken örnblick, tänker jag.

Det är 30 år sedan vi möttes senast, även då här vid Zinkensdamm i Stockholm, vid grönsaksdisken på Coop. ”Hej”, sa jag, ”JA JA JA”, suckade Ulf, men i dag är han på ett strålande humör och berättar att han är ute på morgonpromenad för att visa sina gamla kvarter där han bodde som barn.

Det finns en sektledar-laddning kring Ulf Lundell som är magnifik. Hans blick, leende och goda skratt kan göra vem som helst förälskad, och även nu sugs jag in lite i hans kraftfält.

Herregud, hoppas han inte har läst det, tänker jag.