En politiker formad av Harald Treutiger och Camilla Läckberg

När Martin Melin gick till riksdagens högtidliga öppnande i chinos och kavaj skapade han rubriker. Men att minst en tidigare realitystjärna sitter i riksdagen är rimligt statistiskt sett, skriver Kalle Lind.

Det är förstås orättvist att kalla Liberalernas rättspolitiska talesperson Martin Melin för en skandal. Det är inte det minsta skandalöst att han sitter i riksdagen. Riksdagen ska representera folket och rent statistiskt bör där sitta en och annan polis, en och annan dokusåpastjärna och en och annan av Camilla Läckbergs exmän. Martin Melin representerar alla folkgrupperna. Det är demokratiskt rimligt.

Däremot kan man nog se Martin Melin som en ständig fadäsorsakare, en sådan vars presstalesperson alltid har ett lätt plågat ansiktsuttryck och ser ut att äta lite mer Losec än genomsnittet.

Melin är formad långt bortom det traditionella maktetablissemanget. Till skillnad från många av sina riksdagskollegor har han inte medietränats i ungdomsförbunden för att kunna hantera de politiska reportrarna. Han har medietränats på en ö utanför Indonesien och hanterat Harald Treutiger.

Han var patrullpolisen som blev vår första dokusåpastjärna när han 1997 vann Expedition: Robinson. Där blev han känd för sin förmåga att balansera på en planka och för att ha uthärdat en oortodox massage (”Det gjorde ont och kittlade när han drog i snoppen. Men jag bet ihop”). Efter tevesuccén höll han länge två karriärbollar i luften: den som polis och den som kändis.

Vid 55 års ålder ställde Martin Melin antagligen frågan till sig själv: vad har jag kvar att erövra, nu när jag både har skrivit boken Coola pappor och kommit åtta i Let’s dance? Svaret blev något oväntat: en riksdagsplats för Liberalerna.

Genast efter tillträdet som fast ledamot 2023 trampade Melin i konvenansklaveret när han bröt klädkoden till riksdagens högtidliga öppnande. När det stod ”kavaj” på inbjudan dök han upp i omatchande kavaj och chinos.

Det är inte världens roligaste underhållning.

För den som inte vet: riksdagens högtidliga öppnande är just högtidligt. Kungen är där. Biskopen är där. Livgardets dragonmusikkår är där. Det är ingen avslappnad AW med gänget som omärkligt glider över i dansgolv med sambatåg. Där betyder ”kavaj” mörk kostym.

När flumrebellerna i Miljöpartiet kom in i riksdagen 1988 gjorde de det till en stridsfråga att få bära kofta i plenisalen och vann en sorts seger när talmannen till slut tillät koftor – dock bara sådana med slag. Melin såg nog inte sitt klädval som en fight mot en förstockad borgerlig kultur. Förmodligen var det bara så att han inte läste så noga på inbjudan. Förmodligen tycker Melin att det mesta som rör läsning är lite tråkigt.

Melin uttalade sig om riksdagens högtidliga öppnande (Expressen 10 oktober 2024): ”Alltså riksmötes öppnande är ju inte någon jätterolig fest, om vi säger så. Den där timmen i Storkyrkan med musik som jag kanske inte skulle lyssna på privat, det är inte världens roligaste underhållning.”

Det är lätt att förstå resonemanget. Få människor skulle väl bjuda in Livgardets dragonmusikkår för att få lite skön feeling på afterbeachen. Många människor skulle nog å andra sidan hållit god min i tråkigt spel och åtminstone försökt låtsas som om ceremonier med hundraåriga anor kan ha betydelse för demokratins kontinuitet.

Inte Martin Melin. För han är en vanlig kille med vanliga killåsikter och vanliga killars åsikter är att gudstjänst är booooring.

En av annan av Melins mediefadäser gällde chipspasta. Som politiskt medansvarig för en budget som ansågs sänka levnadsomkostnaderna för de sämst ställda tevetipsade Melin om en billig maträtt (pasta med smör, pepparmix och lättsaltade chips). Ett antal medborgare blev upprörda över att en högavlönad riksdagsledamot tyckte att han därmed löst problemet med pensionärsfattigdom. En 67-årig kvinna i Göteborg mejlade Melin att ”detta kommer ju inte att hjälpa någon”.

Andra riksdagsledamöter hade då säkert låtit sin sekreterare svara: ”Jag förstår vad du menar, jag inser att chipspasta inte löser alla ekonomiska svårigheter, snömos floskler glöm inte att rösta på mig i nästa val vänliga hälsningar”. Martin Melin förklarade istället för kvinnan att han minsann betalar väldigt hög skatt och jobbat hårt som polis för dålig lön och avslutade mejlet: ”Jag behöver inte få Mail från små ängsliga människor som du – vill du mig något får du säga [det] ansikte mot ansikte” (Aftonbladet 25 april 2025).

Vilket kan tyckas vara ett odiplomatiskt svar till en väljare som dessutom beskrivit sina egna ekonomiska bekymmer. Man ska då återigen komma ihåg att Melin inte fostrats till hårdhudhet i partiernas broilerfabriker. Han har fostrats av Instagrams kommentarfält, där allt som inte är en gullig hjärtsmiley är en krigsförklaring. Melin blev uppriktigt kränkt över att någon inte jublade när han så frikostigt delat med sig av sin godaste chipspasta.

Kanske är de båda kvällstidningsorden ”snoppmassage” och ”chipsilska” Martin Melins viktigaste avtryck i historien, men ofrånkomligen är han en politiker av sin tid. Kanske vet han inte alltid vad han pratar om, men eftersom han vann en tevetävling 1997 och äktade en deckardrottning kommer han garanterat att få fler gulliga hjärtsmileys än någon av sina riksdagskollegor – och det är det som räknas.

Åtminstone för Martin Melin.

Läs fler texter i serien:

Del 2: En krognatt som slutade med en skandal

Del 3: Eskil Erlandsson och vikingasjukan