En vecka med Herr Talman: After work med Jimmie Åkesson

  • 7 jun 2024
  • 22 min

// Foto: Casper Hedberg

En vecka med Herr Talman: After work med Jimmie Åkesson
Hugo Alm

// Foto: Casper Hedberg

Lyssna på artikeln

SVT-programmet Herr Talman har varje vecka fram till EU-valet fångat aktuella snackisar i rykande färsk satir. Vi har följt arbetet bakom kulisserna.

Måndag

Varje måndag klockan 9 börjar Herr Talman-redaktionen sin vecka i ett mötesrum i TV-huset i Stockholm. Morgonmötet börjar med självkritik: Var de nöjda med fredagens avsnitt? Vad funkade och vad funkade inte? De har runt 60 minuter på sig, sen måste de titta framåt. Det är 109 timmar till nästa avsnitt ska sändas.

Redaktören Camilla Fågelborg känner sig slut i huvudet. Programmet är halvvägs igenom en tio avsnitt lång säsong. Manusrummet vittnar om att det är en temporär arbetsplats: Ett par flyttlådor i ett hörn, väskor på golvet och ett urkopplat tangentbord ligger på varje skrivbord.

– Det är bara en liten kulle att komma över, sen ska det nog gå, säger Camilla Fågelborg.

Herr Talman är inne på sin tredje säsong, de första två sändes under valåret 2022. Det har fått en framträdande roll i svensk politik: Runt en halv miljon såg första avsnittet i våras.

Sketcher ur programmet delas ofta på sociala medier och används av politiker och ledarskribenter för att driva hem poänger. På X skriver journalisten Annie Crona att hon inte längre kan se partiledardebatten utan att tänka på dockorna i Herr Talman. Centerpartiets toppnamn till EU-valet, Emma Wiesner, twittrar glatt efter att hon gjort entré i programmet. Till Expressen berättar programmets upphovsmakare Michael Lindgren om ett obekräftat rykte: Att Ulf Kristersson gått ifrån en middag på Sagerska palatset för att se ett avsnitt.

Herr Talman produceras vecka till vecka vilket innebär att varje program behöver nya dockor, ny scenografi, ny rekvisita, nya specialeffekter, ny musik och nya karaktärer.

– När jag kommer till jobbet på måndagar har jag redan kollat av alla nyheter och läst rubriker. De gånger jag känner press är när jag inte har med mig någon bra idé, men när vi börjar prata känns det väldigt snällt. Alla idéer slängs upp, säger Fågelborg.

Vi har fått komma in i manusrummet ”på nåder”, säger Michael Lindgren. De är oroliga för vad som ska komma ut, här ska det vara högt i tak. Han är också regissör, manusförfattare, musiker, skådespelare och klippare för programmet. Lindgren slog igenom i Grotesco, och säger att det finns ett stråk av den humorn i Herr Talman. Men när man väl skriver tänker man inte så, menar han. Alla slänger in allt de tycker är roligt, och själva grundidén är gammal.

– Traditionen att göra satir med dockor av politiker och kungar är ju från medeltiden, det är ingen ny tanke, säger Michael Lindgren.

Michael Lindgren och Camilla Fågelborg. // Foto: Casper Hedberg

Han nämner ett par historiska satirprogram, som det brittiska Spitting Image och den svenska kopian Riksorganet. Manusgruppen bygger in snackisar från veckan. Populärkultur och politiska tvister. Det handlar om att hitta rätt mix och blanda estetiska avvägningar med politisk analys, menar Lindgren.

Manusförfattaren och redaktören Camilla Fågelborg, regissören Oscar Bergman samt manusförfattarna Björn Edgren och Roland Ulvselius sitter samlade. Michael Lindgren öppnar mötet:

– Vad känns relevant och roligt?

Camilla Fågelborg tar genast upp gårdagens partiledardebatt, hur den gick och vad som stod ut. Någon nämner Ebba Buschs kommentar om att Sverige ”bulkar”, någon annan Nooshi Dadgostars inlägg om Sahlgrenska. Michael Lindgren påpekar att de i sådana fall går rätt i ledet med Socialdemokraternas strategi. De vill granska inte bara makten, utan även hur de kommunicerar. Satir innebär i Herr Talmans fall ofta ett noggrant studerande av partiernas PR-strategier.

– Det finns en större spaning här om partiledardebatter, säger Björn Edgren. De är vidriga att se. Jag fattar inte vad det ska vara? Är det underhållning så är det väldigt dålig underhållning, och om man ska få reda på hur partierna tänker så får man inte någon hjälp där heller.

– Men vi gjorde en grej på det och den blev ju inte toppen, skjuter Michael Lindgren in.

–  Vi ska inte ha en AW-öl med alla partiledare efter debatten, fortsätter Björn Edgren.

– Du menar att de sitter allihop tillsammans efteråt?

– Ja, det gör de rimligtvis inte, men hos oss kan de ju göra det.

– Det kan ju bli trevligt, lite mysigt.

Michael Lindgren reser sig upp, och medan han gör det hinner någon få ur sig en idé om karaoke, sedan skriver Lindgren på en stor whiteboardtavla som täcker hela väggen: AW efter debatten … karaoke?

– Det är i och för sig jobbigt med alla dockorna samtidigt för de kommer krocka… Okej, vad har vi mer?

De behöver två återkommande berättelser och ett par kortare sketcher. En idé som inkluderar Jimmie Åkessons privatliv, kommer på tal.

– Det är ett gränsfall att ge sig in i hans kärleksliv, säger Michael Lindgren.

De går vidare och fortsätter diskutera. Idéerna blir fler och fler. Plötsligt står både Michael Lindgren och Camilla Fågelborg upp och kastar repliker ut sig.

Roland Ulvselius, som har två tomma kaffekoppar och en energidryck på bordet, känner sig nöjd:

– Skämten kan vi hitta lätt, vi måste bara lösa bryggan.

Lindgren slår händerna på bordet och börja härma Ulf Kristersson. Han avbryter sig plötsligt:

– Vad gör vi med Svantesson?

Roland Ulveslius bryter in igen:

– Jag känner mig redo att börja skriva.

Louise Nordahl som Joakim Wallerstein, Henrik Johansson som Richard Jomshof och Christian Åkesson som Jimmie Åkesson.

Vanligtvis börjar manusförfattarna att skriva direkt efter manusmötet, medan Camilla Fågelborg briefar de andra avdelningarna. Programmet spelas in på tisdagar och torsdagar och det är dags att börja förbereda morgondagens inspelning. Men när arbetsdagen närmar sig sitt slut bestämmer sig manusgruppen för att stryka allt. 

Är det vanligt att det händer?

– Det skulle jag inte säga. Det är däremot vanligt att vi väljer ett spår och sedan ändrar rätt mycket, säger Camilla Fågelborg och fortsätter: Vi försöker alltid ta in populärkulturella händelser, men ibland är det svårt att skriva om saker som inte har hänt än.

I stället kommer kommande veckors stora samtalsämne in i bilden: Kalla Faktas granskning om Sverigedemokraternas trollfabrik (ett program som även Herr Talman själva figurerar i, då Sverigedemokraterna genom anonyma konton spritt sketcher från programmet). Kalla Faktas scoop öppnar upp för en tidigare idé:

– Vi hade en låtidé om Sverigedemokraternas PR-strategi att skicka ut Richard Jomshof. Den idén hade legat och bubblat, så när man börjar prata om trollen passade det, säger Michael Lindgren.

Huvudsketchen får i stället kretsa kring hur Richard Jomshof ofta går ut med kontroversiella åsikter, innan Jimmie Åkesson tonar ned. Till exempel när Jomshof 2021 sa ”Islam är enligt mig en avskyvärd ideologi och religion”, vilket fick Jimmie Åkesson att senare samma vecka säga: ”Givet att det är islamism han talar om, så står jag bakom resonemanget. Däremot tycker jag inte vi ska prata om islam i svepande ordalag.”

– Vi slängde allt vid fem och tog ett snabbt break för att spåna nytt, berättar Camilla Fågelborg. Ibland är det lättare att börja på ny kula. Det blev en sen kväll. Hela manuset måste ju vara klart på måndag, alla andras arbete hänger på det.

Tisdag

På tisdagar befinner sig Michael Lindgren i en musikstudio på Södermalm i Stockholm. Tillsammans med Andreas Grill och Nick Malmeström ska han göra veckans låt. Grill och Lindgren har jobbat tillsammans tidigare, under Grotesco-tiden. Där föddes karaktären DJ Trexx som framförde den ryskinspirerade låten Tingeling under Melodifestivalen– ett framträdande somfick den dåvarande ryska ambassadören Anatolij Kargapolov att gå i taket: ”excentriciteter från några galningar vars Rysslandsfobi snarare borde placera dem på mentalsjukhus än på Globens scen.”

– Vad tycker vi att den här politikern känns som för musikgenre, eller vad tror vi personen gillar på riktigt? Vet vi det, finns det research? Till exempel Magdalenas låt gjorde vi i System of a Down-stil för att hon sagt i en intervju att hon tycker de är fräcka.

Jenny Bjärkstedt var med och tog fram dockorna som används i Herr Talman. De skrotade en tidigare, mer verklig variant, för en mer South Park-inspirerad.

Michael Lindgren medger att de genom det här arbetssättet riskerar att stärka den bild av politikerna som de själva vill förmedla. Magdalena Andersson kan mycket väl vara ett större fan av det något tråkigare Metallica än vad hon är av System of a Down, resonerar Lindgren. Det är en risk de får ta.

I veckans program blir det snarare en kontrastverkan som spänns upp. Låten ska sjungas av Jimmie Åkesson och musikslingan kommer från Beyonces nya countryalbum (som ligger långt ifrån Jimmie Åkessons husband Ultima Thule). Som vanligt går låten hand i hand med den stora sketchen och handlar därför om Sverigedemokraternas hanterande av journalister.

Onsdag

Under onsdagen är det finlir med manus, förberedelser inför torsdagens stora inspelningsdag och en etikavstämning. Eva Larsson, som jobbat på SVT sedan 1990-talet, sköter den biten. Hon möter SVT:s etikavdelning varje onsdagseftermiddag och diskuterar saker som eventuellt skulle bryta mot sändningstillståndet, så som förtal och otillbörligt gynnande (det vill säga reklam). Det är dock inte så dramatiskt som det låter, berättar Michael Lindgren:

– Det är svårt med förtal i ett satirsammanhang. Alltså, det är svårt att bli fälld för det.

Samtidigt som säsongen sänds släpps den stora public service-utredningen ledd av Göran Hägglund (något som parodieras i programmet med Göran Hägglund som docka). Det finns på vissa håll en högljudd kritik mot framför allt SVT och det märks hur viktigt det är för programmet att balansera skämten rätt.

Under måndagens manusmöte nämns problemet. Roland Ulvselius tycker de ska satsa på en tidigare idé om Sverigedemokraternas vitbok för att ”få till balansen”. Genom säsongen försöker de sparka åt alla håll, även om de medger att det är visst tyngd mot de som har mest makt – regeringen.

Flera personer pratar om att de har en stor fördel: Dockteater är en förlåtande konstform. Det är svårt att bli arg på en tygversion av Gunnar Strömmer. Herr Talman har klarat sig ifrån de stora kritikstormar som har drabbat ett annat SVT-satirprogram, Svenska nyheter, vilket har fått kritik av så väl kinesiska ambassaden som den turkiska presidenten Erdoğan.

Kristdemokraternas ledare Ebba Busch och Liberalernas Johan Pehrsson.

Torsdag

Klockan 12.30 är lunchen över. Halva arbetsdagen har gått. På torsdagar spelar produktionen in från klockan åtta på morgonen till halv sex på kvällen.

Vi har svårt att komma in i TV-huset. Det är Kristi Himmelfärdsdagen och vaktreceptionen är tom. Men i Studio 3 är det nästan 20 personer på plats och full aktivitet. Vi möts av ett stort bord där ett tiotal dockor ligger uppradade. Intill gör skådespelarna Christian Åkesson och Louise Nordahl sig redo.

– Jag kör Jimmie Åkesson, Johan Pehrson, Muharrem Demirok. Morgan Johansson. Tobias Billström. De är fasta. Sen jongleras det alltid med gubbar varje gång, berättar Christian Åkesson.

Han tycker, precis som Michael Lindgren, att formen är förlåtande. Han arbetade tidigare med mer klassisk imitation, bland annat i TV4-programmet Mumbo Jumbo. I Herr Talman är det mer ”fritt blås”. Dockorna gör att manuset kan vara grövre. Åkesson kopplar på sin Jimmie Åkesson-röst för att visa:

– Om jag hade varit sminkad som Jimmy och sagt så här: Gå iväg ditt luder. Då blir det väldigt hårt när jag säger det.

Han visar hur det ser ut med dockan:

Gå iväg ditt luder. Du ser så snällt det blir? Sötheten i dockan kamouflerar.

Christian Åkesson gör rösten för bland annat Jimmie Åkesson. // Foto: Casper Hedberg

Mellan tagningarna springer Christian Åkesson runt i studion och vevar med ena armen över huvudet för att förebygga värk. Dockorna är ungefär en halvmeter stora och sitter på skådespelarnas huvuden. En hand går upp genom dockans kropp och styr munnen, medan den andra träs in igenom armen och styr dockans hand. Mer än så kan man inte styra dockorna.

– Man vill ju så gärna kunna höja på ögonbrynen, säger Louise Nordahl. Himla med ögonen och sånt där. Men de har ju lite begränsningar just i att de har ett ansiktsuttryck. Så det man får göra är att gapa lite när de ska bli förvånade och klia sig på hakan och i håret.

När det väl är dags är alla fokuserade. Veckans sketch handlar om TV4:s avslöjande om Sverigedemokraternas trollfabriker. Åkesson spelar Åkesson, Henrik Johansson gör Richard Jomshof och Nordahl spelar kommunikationschefen Joakim Wallerstein (dock inte skrattet som Michael Lindgren får dubba). De tre karaktärerna sitter runt ett bord på en pub och diskuterar budgeten.

– Är det Joomshofs eller Jommshof, frågar Christian Åkesson.

– Det är nog mer jomm än jom, svarar Lindgren från regissörstolen.

Christian Åkesson testar alternativen: ”Jimmie Jommie Jimmie Jommie”. Herr Talman spelas in ungefär som en klassisk amerikansk komediserie, men med sina egna innovationer. De har fyra kameror som spelar in, samtidigt står tre stora Led-skärmar bakom skådespelarna. Där kan de ta upp nya miljöer och scener för varje program, vilket gör att de kan jobba snabbare.

– Den metod vi har uppfunnit gör att vi kan vara fria i vad vi hittar på måndagar och tisdagar, säger Michael Lindgren.

Han sitter bakom en monitor som visar upp alla kameravinklar.

– Nu kör vi den här AW-sketchen, där Jimmie tycker allting gått bra. Sen har vi gjort en liten kortis med Riksbankschefen om att vi närmar oss inflationsmålet.

Under inspelningarna är det hårt fokus blandat med effektivitet.

– För mig är det avgörande när man jobbar med humor, det ska kännas som en fri och lustfylld miljö. Om det är spänt är det svårt att vara roligt. Samtidigt kan man inte ha en gullig-gull dagisstämning för man måste jobba effektivt, säger Lindgren.

De kör igenom sketchen ett par gånger. Lindgren kommer med förslag, men det gör även skådespelarna. Christian Åkesson slänger in ett oplanerat ”det var skönt, va?” efter att Richard Jomshof fått ett islamofobiskt utfall. Lindgren vill att han fortsätter, men säger att repliken borde bli lite ”heroinigare”.

– Vi dockar ned lite, så tar vi den en gång till sen.

De arbetar med partiledarnas inövade gester och rörelser. Lindgren vill att Åkesson ska börja djupt nere med rösten (”Han är ju sällan där men det är det som gör det roligt”). Efter ytterligare ett par tagningar, är de nöjda och kan börja förbereda sig för nästa scen.

Jenny Bjärkstedt som är dockmakare har fått göra åtminstone två nya namngivna karaktärer i veckan.Hon har drygt tjugo dockor. Tio stycken partiledare och 10 stycken som hon får utgå ifrån för resterande karaktärer. Förra veckan var Amanda Lind ny. Men Bjärkstedt hade väntat på henne och materialet till hennes karaktäristiska dreads var beställt.

– I måndags var det Martin Kinnunen i SD som skulle vara med också. Så då hann jag göra honom, och sen ströks han, säger Jenny Bjärkstedt.

I stället fick Richard Jomshof (samma docka som Annika Strandhäll) vara med, samt riksbankschefen Erik Thedéen (samma docka som Carl Bildt). Bjärkstedt kan ändra ansiktsformen genom att trycka in vadd under dockornas hud, där det ligger skumgummi.

– Man kan byta ögonen, men det är lite mycket jobb för då måste man sprätta upp dem där bak i huvudet. Så att jag försöker ta den som redan har rätt ögonfärg.

Efter sketchen med Sverigedemokraterna blir det partiledardebatt. Ingen AW-öl, men likväl ska alla partiledarna vara med samtidigt. Det är tekniskt svårt eftersom de inte har tillräckligt med skådespelare för att spela in med tio dockor samtidigt. Det uppstår problem kring vem som ska spela Demirok. Camilla Fågelborg erbjuder sig att ta rollen, innan Michael Lindgren påpekar att hon redan är Jimmie Åkesson. SVT:s projektledare Eva Larsson hoppar in och till slut är de klara.

– Det där blev väldigt tekniskt, men kul, ropar Michael Lindgren.

Det dröjer bara ett par sekunder innan inspelningsledaren Hanna Isedal kommer fram och viskar något i Lindgrens öra. De är fortfarande inte färdiga – de har glömt statsministern.

De kör ytterligare ett par tagningar, sen är det dags för musikvideon.

Fredag

På fredagar är det klippdag. Michael Lindgren och Camilla Fågelborg är på plats. De bollar idéer och bestämmer vad som ska stå på vinjetterna. Eva Larsson gör ytterligare en etikkoll vid 13-snåret för att se till att inga skämt har blivit grövre än i manus.

Scenografen Filip Olin arbetar också. Jenny Bjärkstedt, som fick hoppa in som en del av Jimmie Åkesson under musikvideon, syns i bild. Det behöver räddas upp i postproduktionen. Hästen har tagits fram genom en blandning av fysisk rekvisita och digitala medel. Det bästa med Olins arbete, säger han, är att sy ihop delarna.

– Det är extremt korta ledtider på allting, i princip allting görs på torsdag och sänds på fredag, det är både stressigt och lite kul. Man måste tänka smart och släppa sitt perfektionisttänk, säger Filip Olin.

Han säger att det kan bli långa diskussioner – det blir det alltid i tv-sammanhang. Men efter tre säsonger är det ett väl inoljat maskineri.

Det blir ofta sena kvällar. Programmet ska sändas klockan 22, och oftast är de klara bara en eller två timmar tidigare. Michael Lindgren säger dock att de blivit bättre på att hålla deadlines.

– Det är en avvägning mellan roliga idéer och vad vi mäktar med. Det ska vara lite fult, det är nästan roligare. Om det är lite hackigt och lite yxigt och lite utklippt, så blir det roligare än om det är snyggt.

Till slut lyckas Filip Olin få bort Jenny Bjärkstedt ur bild. Programmet har dubbats och klippts klart. Klockan åtta skickar de iväg det och veckan är därmed slut. Det är 62 timmar till nästa måndagsmöte.


Läs mer:

Filmmissarna som roar och upprör

De strider för public service framtid

Fler utvalda artiklar