Nu drar landets mest populära frågesport igång igen: Vart är vi på väg? Med halva Sveriges blickar riktade mot sig känner man sig ensammast i universum, skriver Anna Charlotta Gunnarson om sina upplevelser av På spåret. Här är hennes rapport inifrån buren.

Dressinen är trångoch luften kvalmig. Min stol är inställd på maxhöjd, men jag känner mig ändå liten och pressar tårna mot fotstödet för att inte dingla med benen som ett barn. Vad jag än gör och säger nästa sekund, och nästa, kan leda till att jag för all framtid förefaller vara en fullkomlig idiot eller en smula smartare än jag är. Utanför burens stora glasruta befinner sig nämligen halva Sverige och deras kollektiva minne är gott och skoningslöst. Samtidigt som mitt undermedvetna registrerar den samfällda folkblicken är det emellertid som om inget annat existerar än denna låtsasdressin, känd från tv. På spåret. Världens svåraste och roligaste frågesport. Kickarnas kick. Jag har varit med fyra säsonger. Tre av dem var alldeles, alldeles underbara. Den fjärde kan jag knappt prata om.