Söndagen efter Hamas terrorattack och de påföljande krigshandlingarna mot civila i Gaza söker sig Helena von Zweigbergk till en kyrka. ”Något har sipprat in, en kyla, ett hat. Jag är livrädd för vad som händer omkring mig. Men vart skulle jag fly?” frågar hon sig.

Den här är ett tal, en vädjan, en fråga. Med orden jag skriver nu vill jag sträcka mig mot närmaste medmänniska, på bussen, i tunnelbanan, på gatan, över middagsbordet: Vad händer? Vad gör vi? Hur ska vi hantera den bestialiska galenskap som tycks råda över världen? Hur lever vi vidare med det vi vet och befarar?