Efter ett halvt sekel i hetluften var de stora frågorna avhandlade och Jan Guillou redo för pension. Men så började han ”fristajla på en bagatell” som växte till hans mest rosade roman. Synd bara att han samtidigt lider av helvetiska plågor.

När Jan Guillouäter tonfisk tar han, vis av erfarenhet, först en stor tugga ur mitten, så att oljan inte spiller över kanten. För honom föreligger en stark kulinarisk skillnad mellan vardag och helg. Till vardags, när han skriver, äter han mest bananer. Ja, och så tonfisk då förstås.

På burk.

I olja.

Med sked.