Johan Norberg: Glenn Gould och det mikroskopiska tolkningsutrymmet

Jag tar det bästa först: Den här konserten finns inspelad och bevarad för eftervärlden.

Så här var det: Pianisten Glenn Gould skulle spela Brahms första pianokonsert i Carnegie Hall, New York, under ledning av Leonard Bernstein, och under repetitionerna med New York Philharmonic stod det klart att Gould ville spela i ett mycket långsamt tempo.

I den klassiska musikvärlden är det små marginaler från det vanliga till det chockerande, och ett annorlunda tempo kunde när det här utspelade sig, 1962, göra folk oerhört upprörda och få dem att bua i bänkraderna. I dag har toleransen ökat, men då hade en solist ett mikroskopiskt tolkningsutrymme, och för att blidka kritiker och publik rättade sig de flesta i ledet. Men inte Glenn Gould.

Efter konserten kritiserades Gould.