Klas Östergren aktuell med ny roman: ”En riktig pärla”

Torbjörn Elensky har läst Klas Östergrens nya bok Inkokt ruda – ett kammarspel med en sexrobot och en fisk. Han är imponerad.

Inkokt ruda 

Klas Östergren
Roman, 128 sidor
Polaris förlag

Popkulturen är sedan några decennier helt översvämmad av berättelser om robotar som inte vet att de är robotar, AI som löper amok, människor som behandlar robotar som slavar och artificiella varelser som förslavar människor. Det finns inget som är så centralt för vår fantasi som hoppet och fruktan som knyts till den väldiga tekniska utvecklingen vi lever i. Det är ett viktigare tema än utomjordingar, eller för den delen zombier. Bara en uppräkning av verk som behandlar saken skulle fylla hela denna tidning. Men tyvärr är det inte så ofta som seriösa författare vågar sig på den här sortens ämnen; i litteraturen är det med några undantag fortfarande 50-tal, eller något ditåt – och genrelitteratur är fuuult. Desto roligare då när en av våra största levande författare faktiskt vågar ta i sakerna på allvar, och skamlöst ger sig hän åt klichéerna.

I sin senaste roman har Klas Östergren valt koncentrationen, den är snarast ett kammarspel – och frågan är väl om den inte kan ha tänkts som just det, ett teaterstycke, innan den fick denna skönlitterära form. Det skulle gå hur lätt som helst att göra om den till pjäs, och det skulle kunna bli en fantastisk föreställning.

Historien presenteras som nedladdad ur molnet, det vill säga ”en ful, steril, folktom och gärna ödsligt belägen lagerbyggnad” – definitivt inte ett moln i byxor, påpekar han. Handlingen är koncentrerad till några timmar. Scenen är ett kök där det ska tillagas en ruda. Det är någon gång i framtiden, de flesta djur är utrotade och riktig fisk en sällsynt delikatess. Beatrice gnabbas, smågrälar och nojsar lite med Robin, sin robot, eller android, eller syntetiska människa, eller vad man nu ska kalla en konstgjord person som i allt ser ut som en mänsklig hane. Fast med den lilla detaljen att hans penis kan anpassas till form och storlek efter önskemål. Vissa kommandon ges på kinesiska, och det är uppenbart att det är kineserna som dominerar världen. Robin är en särskilt kärleksfull modell, en avancerad sexrobot med känslor. Hennes arbete är att träna honom, lära honom hur man lever i en relation. Rudan ska hon bjuda sin man på – och kanske några till, enligt vad hon påstår för att få hem honom.

Andra skriver ibland bagateller för att de inte orkar med något större. När Östergren skriver en bagatell är det för att formen helt motsvarar hans behov. Detta är en riktig pärla. Den rör sig farligt nära klichéerna ibland, han har garanterat sett en hel del av alla dessa filmer om androider som pumpas ut på Netflix. Och på sitt humoristiska, lätta sätt är det också en bok om mänsklig identitet, kärlek och meningen med livet. Ämnet är egentligen tungt, och detsamma som i all litteratur: mänskliga relationer, förhöjda, satta i relief av den kärleksfulla robotens närvaro. Det som skulle kunnat bli banalt, uttjatat, får också en fördjupad betydelse av poesi. Robin älskar T. S. Eliot och den litterära upplevelsen är avgörande för dramats upplösning. Få saker är så uppiggande som Klas Östergren på gott humör. Men nu vill jag se den på scen!

Läs mer:

Klas Östergren: ”Jag är inte ute efter hämnd”

Här är 15 böcker vi ser fram emot i höst