Mitt receptfria motgift mot verkligheten är på väg att ta slut

Sommaren står för dörren men jag vill inte öppna. Hur ska jag överleva verkligheten med miljökatastrofer och krig utan nya avsnitt av antidepressiva realityprogram?

Jag tittar på så mycket TV att innan jag ska somna rullar det eftertexter i mitt huvud. Jag minns inte min första kyss men i detalj när Tomas Brolin spelade kinaschack i andra säsongen av Mästarnas Mästare. Det var för övrigt den bästa säsongen och jag har därför flera gånger hört av mig till SVT för att de ska lägga ut den på SVT Play.

När jag och mina äldre syskon som barn var hos pappa varannan helg kunde vi bara göra tre saker: köra fyrhjuling, poppa popcorn i maskinen pappa vann på pimpeltävlingen 2007 eller titta på film i dvd-spelaren som pappa vann på pimpeltävlingen 2008. Några kilometer från byn låg OKQ8 och där var det alltid utförsäljning av filmer. Barnfilmerna fanns bara på blu-ray så det blev Beck hemma hos oss. Jag uppmanades att blunda varje gång det var en hemsk scen, men jag kunde ord som obduktionsrapport och seriemördare långt innan jag lärde mig vad trubbig vinkel var i matematiken på skolan. En helg när jag besökte pappa ensam och därför inte fick titta på Beck själv upptäckte jag att det fanns något ännu bättre än en poliskommissarie med alkoholiserad granne. Jag hittade realityprogrammen.

Utanför vardagsrumsfönstret pågår miljökatastrofer och krig men hemma hos mig ska folk gifta sig vid första ögonkastet, ta reda på om kärleken är blind eller försöka riva muren. Jag har sett varje rosceremoni i Bachelor, varje Pandoras ask i Paradise Hotel och varje sammanslagning i Robinson. När min sambo ber mig föreslå veckans matlådor händer det att jag frågar på Jeopardy-manér: Vad är köttfärssås och spagetti?

Realityprogrammen är ett receptfritt motgift. Som att få stoppa näsan i en burk kaffebönor efter att länge ha luktat på parfymer. Vissa dagar har nyheterna om världsläget skakat mig så att jag vill ha Robinson med mig när jag diskar. Jag låter då mobilen ligga kvar i fickan och nöjer mig med ljudet.

Någonstans mellan ett öråd och en nattduell blev jag åter en människa som mår hyfsat bra.

I en stressig period under min studietid uttryckte jag i förbifarten till min mamma att jag gärna skulle hamna på sjukhus så att jag med gott samvete kunde se ikapp alla avsnitt som jag hade missat av höstens alla program. ”Akta dig för vad du önskar”, sa mamma som är så skrockfull att hon spottar tre gånger över axeln trots att katten som går över vägen inte ens är svart.

Men mamma hade rätt. Några månader efter min examen dök panikångesten upp. Det kanske värsta med att vara en människa som mår hyfsat bra är att man är rätt kass på att må dåligt. Psykologen frågade hur jag såg på psykofarmaka. Hon visste inte att jag hade en enorm pillerburk som väntade på mig där hemma. Även kallad: säsongspremiärer. Jag behövde inte läsa några bipacksedlar. För mig räckte det med avsnittsbeskrivningar på streamingplattformar. Och plötsligt en dag, någonstans mellan ett öråd och en nattduell, blev jag åter en människa som mår hyfsat bra.

Nu kommer sommaren och det är inte bara bönderna som oroar sig för torka. Hur gärna jag än läser böcker eller lyssnar på sommarprat finns det inget som kan ersätta realityprogrammen. Underhållningen ligger i att en naturlig syssla som att dejta, samarbeta eller laga mat – äger rum i den mest onaturliga kontexten: utan att se den man dejtar, på en öde ö eller utan att få använda ugn.

Slarvigt har jag sagt att fantasy inte är min grej. En stor sorg för min sambo som gärna diskuterar Sagan om ringen och hur språket ”sindarin” är uppbyggt (ja, min sambo är en man). Vid närmare eftertanke är det kanske inte så stor skillnad mellan fantasy och reality. Att se trollkarlar och sagoväsen i en bekant skogsmiljö är väl inte helt olikt att se Samir Badran och Rickard Olsson i en båt över Atlanten. 

Vem vet vilka katastrofer som kommer fylla sommarens nyhetsflöde. Kanske ska jag redan nu höra av mig till vårdcentralen och berätta att jag har slut på motgift. I bästa fall kan en legitimerad läkare ge mig omedelbar åtkomst till andra säsongen av Mästarnas Mästare.

Läs fler artiklar av Josefiné Josefsson:

Så hålls kulturen levande i landet

Så undviker du en ”bookfisher” på dejtingmarknaden