Topplistan över musiken som spelas på gym gör Johan Norberg förundrad. Han gör ett försök att träna till låtarna, men kommer i otakt.

Gymmet är fullsatt och medelåldern hög. En vanlig tisdagsförmiddag är det mest pensionärer som har tid att träna, som med påfallande gott humör trotsar kroppens förfall. Några, som inte ser ut att vara en dag yngre än 90, stapplar in med kryckor, och de hälsas välkomna av ett kompisgäng som förhör sig om det senaste sjukhusbesöket.

Från högtalarna dånar technomusik med en stångjärnshammares envetna bankande och när jag går till receptionen och undrar över musikvalet (och volymen) får jag veta att de en gång provade en period med tysta förmiddagar, men då kom det klagomål. Människor står inte ut med tystnad, vad som helst men inte det, och jag får acceptera att en sak ska bort i ekvationen, och det är jag.