Valet 1928 blev ett nederlag för Socialdemokraterna. Fyra år senare hade mycket hänt i världen, inte minst med världsekonomin. Vid S-kongressen 1932 förespråkade Ernst Wigforss en radikal ekonomisk politik.

Det här är ett utdrag ur Henrik Arnstads nya biografi Den förbannade optimisten Ernst Wigforsssom ges ut av Historiska Media.

Bakgrund: Det så kallade ”kosackvalet” 1928 blev ett nederlag för socialdemokratin. Därefter följde en orolig tid med börs- och Kreugerkrasch, depression, Ådalenhändelserna och en fascistisk rörelse som började få stora framgångar i Europa.
Inför valet 1932 kraftsamlade Socialdemokraterna, och S-kongressen på våren blir en personlig triumf för Ernst Wigforss.

I början av 1930-talet odlade Ernst Wigforss medvetet, strategiskt och offensivt sitt ständigt ökande socialdemokratiska inflytande. Han expanderade sin makt parallellt både bland etablerade partitoppar och – samtidigt – via en samling unga, välutbildade och ärelystna män. Verket Sverige historia 1920–1965 skriver om ”ekonomerna som samlades kring Wigforss”:

Kretsen av unga, välutbildade, entusiastiska människor, som alla drogs mot socialdemokratin som mal mot ljuset; där fanns framtiden, där var förändring ett ideal.