Kjell Westös farfar och morfar stupade båda i det finska vinterkriget. Westö ville inte att såren, sorgen och vreden som plågat familjen sedan dess skulle föras vidare till hans barn. Men så kommer 2022, med Putin och paranoian, och allt väcks till liv.

Kytäjä (1972)

Den tionde mars 1940, bara några dagar innan det finska vinterkriget tar slut, stupar en fänrik vid strider i Maapohja utanför Viborg. Han är tjugotre år gammal och heter Kai Vähäkallio, hans föräldrar heter Väinö och Astrid och hans unga hustru heter Katri. Pappa Väinö är en berömd arkitekt och har ritat flera märkesbyggnader i Helsingfors, bland dem Georgsgatans simhall, andelslaget Elantos huvudkontor i Sörnäs och alkoholmonopolets byggnadskomplex på Sundholmen. Väinö Vähäkallios stil är egenartad, både klassicistisk och vagt nationalromantisk – Elantos huvudkontor påminner om Ragnar Östbergs stadshus i Stockholm – och senare får den drag av både funktionalism och ett slags tidig brutalism. Men redan i slutet av 1920-talet, samtidigt som många av hans viktigaste byggnader uppförs, köper sig Vähäkallio också en väldig herrgård utanför Hyvinge och omskapar den till ett mönsterlantbruk.