Allt och alla ska med i Suzanne Brøggers Mischling. Therese Eriksson har läst en maxad roman om vem som egentligen har rätt att berätta om sitt liv. 

Mischling: En frisörs bekännelser

Roman
Författare: Suzanne Brøgger
Översättning: Nina Wähä
Förlag: Norstedts
256 sidor

Om det är något som kan få mig att dra öronen åt mig redan på förhand, är det romaner som börjar med en lista över alla personer som figurerar i den. För att inte tala om romaner som har en innehållsförteckning med långa, omständliga kapitelrubriker. Bådadera signalerar till läsaren att här blir det mycket att hålla reda på. Suzanne Brøggers Mischling har både och. Motståndet finns alltså där från början.

Snart kommer det på skam. Och det beror inte på att det är enkelt att hålla reda på vilka alla är eller att kapitelrubrikerna går att komma ihåg – det är det inte och det kan man inte – utan på att Suzanne Brøgger med en närmast ostoppbar berättarglädje sveper med sin läsare och alla hennes betänkligheter, rakt in i en roman där själva flödet är viktigare än bokens beståndsdelar.