Hundratals läsare har vandrat sida vid sida med Jana Kippo genom de tre böckerna i Karin Smirnoffs karga och hyllade glesbygdsskildring. Nu sörjer de sin hjälte – trots att hon är hård, kall och självupptagen.

Det pågår ett sorgearbete i de svenska samtalsgrupperna för boknördar. Medlemmarna saknar Jana Kippo, hemtjänstvårdaren och konstnären som slagits för ett bättre liv i tre romaner och tagit bok-Sverige med storm i Karin Smirnoffs Jag for ner till bror, Vi for upp med mor och Sen for jag hem, den sista av dem utgiven i våras.

Så här låter det bland fansen: ”Jana Kippo har lämnat mig. Hon tog mig med storm, våld, besatthet och sårad, sargad själ.” Eller så här: ”Trots att det är allt annat än feelgood vill jag bara fortsätta hänga med Jana Kippo för alltid.”

Det är ingen som säger att de vill ha henne som bästa kompis. Men Kippo hugger tag också i dem som ”vanligtvis inte kan med” sådana som hon. Hon beskrivs av läsarna själva som ”hårdare än gråberget”, ”kallare än februari”, ”gravt skadad” och ”så jävla självupptagen att ingen annan människa ryms i hennes skrumpna hjärta”. Men hon är samtidigt ”bräcklig och står alltid – instinktivt – på de svagas sida”.