Så är det att jobba på Astrid Lindgrens värld

Sex månader per år bor och jobbar skådespelarna på Astrid Lindgrens värld tillsammans. På dagarna slåss de i Mattisborgen – på fritiden har de sin egen personalfestival. Här berättar skådespelaren Hanna Henkelman om gemenskapen. 

”Redan i mars börjar repetitionerna inför sommarens föreställningar på Astrid Lindgrens värld, då är vi ungefär 150 skådespelare, musiker och scentekniker som flyttar till Vimmerby. De som är kvar längst är här september ut – och vissa kommer dessutom tillbaka till höstlovet då parken har öppet igen. Det gör att vi blir ett tajt gäng som både bor och arbetar tillsammans. Vi bor i olika personalbostäder som parken ordnar, jag delar villa med tre kollegor. Hemma i Göteborg bor jag i en liten etta, så kontrasten är stor – här har vi balkong, trädgård och uteplats. Och folk i alla rum!

Till en början var jag tveksam till att söka mig till Astrid Lindgrens värld, jag är fast förankrad i Göteborg och tyckte att det lät jobbigt att bo hemifrån så länge. Men så fort jag gjorde audition blev jag otroligt sugen på att få uppdraget. Och när jag väl kom hit så blev jag fast direkt. Hur mycket jag än hade hört om det innan av olika branschkollegor så kunde jag inte föreställa mig hur det skulle vara att spela samma föreställningar hundratals gånger och att få så många nära vänner. Vi har vår stammiskrog och de anställda i parken har en lång rad gemensamma traditioner. Vi anordnar bland annat en egen festival i en lada där vi uppträder för varandra. Hur mycket man än älskar alla Astrid Lindgren-sånger så är det roligt att även sjunga och spela annat ihop.

En vanlig fråga jag får är om det är mycket drama när så många skådespelare och scenarbetare lever tajt ihop, men det tråkiga svaret är att det är oväntat få romanser och konflikter. Visst, jag har en del kollegor som har träffats här och varje år är det några som har en flört. Men mest blir det fullt fokus på jobbet. Under en arbetsvecka spelar jag nästan 20 föreställningar – jag är med i allt från Mio, min Mio till Emil i Lönneberga och Ronja Rövardotter. Jag sjunger, agerar och dansar. 

Totalt har parken nästan en halv miljon besökare under sommaren. Så det krävs så mycket av en fysiskt och mentalt att orka hela säsongen. Ibland måste man påminna sig själv om att publiken ser föreställningen för första gången, även om jag har varit fru Petrell i Emil 110 gånger. Vi är jättebra på att peppa varandra bakom scenen. Det finns en tillåtande attityd kring att man inte är på topp alla dagar och behöver en extra klapp på axeln. Några i ensemblen är barn, så vi leker också mycket backstage – vi gör roliga improvisationsövningar och kan även leka kull om någon önskar det.

Samtidigt är publiken det särklass roligaste med det här uppdraget. Mellan föreställningarna är vi kvar vid scenen i våra kostymer så att barnen får en chans att träffa alla karaktärer. Där får man de absolut finaste och roligaste stunderna, många barn är ju som besatta av Astrid Lindgrens karaktärer och ställer så många roliga frågor.

Jag minns till exempel en liten kille som var ett jättestort fan av Emils pappa Anton. Han kom utklädd till honom och var så bubblande engagerad i föreställningen att vi i ensemblen inte spelade för honom utan med honom. Sådant kan man leva på länge.

När jag kommer hem i augusti brukar det kännas skönt, men samtidigt otroligt tomt utan alla kollegor, vi har ju levt som i en bubbla tillsammans. Särskilt det första året kom det vanliga livet lite som en chock när man träffat så mycket publik och umgåtts med andra skådespelare på kvällarna. Nu gör jag mitt tredje år och har absolut fler säsonger i mig. Många här har återvänt i tio år, någon till och med i tjugo år. Det är en speciell plats, en särskild stämning – och välbetalda, återkommande uppdrag växer inte på träd i vår bransch. Eftersom man gör av med så lite pengar under månaderna i Vimmerby har man möjlighet att komma hem med en rejäl slant. Det gör att jag kan satsa på egna artistprojekt på hösten.” 

Ur Tidningen Vi #6 2025.

Läs mer:

”När vi gräver guld i USA” spelades under Ravellis hjärtoperation

Astrid Lindgrens bästa sommarmat