Att någon som är så levande som Suzanne Osten är död går inte att begripa. Helena von Zweigbergk skriver om sista mötet och sista brevet från sin andliga mentor.

Sista gången (jag höll på att skriva senaste, något annat går ju liksom inte) som jag träffade Suzanne Osten var i början av sommaren. Vi fikade hemma hos henne och pratade länge om ålderdom och död. Anledningen just den gången var att jag just påbörjat en ny bok, Det nya gamla, en mejlväxling kring temat med konstnären Cilla Ramnek. Vi fyller båda 65 under året, och hur ska det bli att bli gammal?