Svartkonstens renässans: ”Tydligen ska jag ge henne tjärad sill”
Ockultism och folktro har gått från att vara en ”obskyr syssla för freaks” till att bli en central del av populärkulturen. Hur blev det så? Och varför bryr vi oss plötsligt om djävulens alla sattyg?
Per Faxneld, Tora Wall, Bengt af Klintberg. // Foto: Margareta Bloom Sandebäck
Lyssna på artikeln
Ockultism och folktro har gått från att vara en ”obskyr syssla för freaks” till att bli en central del av populärkulturen. Hur blev det så? Och varför bryr vi oss plötsligt om djävulens alla sattyg?
Det är en mörk och blåsig kväll, och folk strömmar in genom Nordiska museets tunga träportar. Kvällens föreläsning, som bär den suggestiva titeln ”Magi, trolldom och svartkonst”, är slutsåld. Det utlovas vardagsbesvärjelser, förgörande magiska formler och till sist, ett exklusivt besök i arkivets läsesal där svartkonstmaterial från 1600-talet har plockats fram ur samlingarna.
Just nu: Halva priset i ett halvår
Fortsätt att läsa artikeln genom att bli prenumerant.
Ingen bindningstid, säg upp när du vill. Betala 34 kronor i månaden i sex månader. Det här ingår:
- Läs allt från Vi och vårt systermagasin Vi Läser – utan bindningstid
- Quiz och korsord
- Läs på sajten eller i appen, lyssna på artiklar eller bläddra i e-tidningen
- Håll dig uppdaterad med veckobrevet, litteraturbrevet och kulturtipsbrevet i din mejlkorg

