Tone Schunnesson gissar att Vi:s reporter är en idiot, men det är bara en av många tankar som måste dryftas vid en speed date. Vi träffar en författare som liksom springer genom rummet och som inte förstår paniken kring autofiktion.

Min svärmor, 81, tycker att huvudpersonen i Tone Schunnessons senaste bok, Dagarna, dagarna, dagarna, är skickligt gestaltad, men hon förstår sig inte på henne. Hon är som ”från en annan planet, asocial och alldeles tossig”.

Till skillnad från svärmor förstår jag mig på Bibbs och tycker att hon både är rolig och älskvärd, trots att hon ljuger och stjäl och slänger ett paket cigaretter på en hemlös redan på sidan 5. Bibbs liv är fullt av nederlag men hon vägrar erkänna dem. Och det finns något härligt och osentimentalt i det där kvinnliga bad girl-beteendet.

Bokens författare heter Tone Schunnesson. Hon är 33 år och kommer från Skåne. Sedan tio år bor hon i Stockholm, hon har gått på författarskolan Biskops Arnö och försörjt sig som bartender.

Hon slog igenom med debuten Tripprapporter 2016. Dagarna, dagarna, dagarna – ska uttalas snabbt och febrilt! – är hennes andra bok. Den ska nu bli film och den har både blivit nominerad till Sveriges Radios romanpris och till European Union Prize for Literature.

Vi tillbringar ett par timmar ihop och det känns som speed dating. Efteråt är det som om det blåst kraftigt inne i huvudet. Jag har fått virvla runt i hennes tankar, och vi har även hunnit med en promenad genom ett höstregnigt Stockholm på jakt efter ett par nätstrumpor, för snart är det halloween och Tone Schunnesson ska klä ut sig till ”en sexig bebis”, som hon säger.