Varför står 20 000 personer i kö till en bastu?

Hippa New York-bor, hurtiga vinterbadare och utmattade stadsbor.
Plötsligt vill alla basta. Men vägen mot hetta på recept och demokratiska kvartersbastur är långt ifrån spikrak. Här finns felbyggda skrytbyggen, 20 000 i kö och subkultur i en het container.

En jämngrå tisdag under den kallaste vårvinterdagen befinner jag mig på en parkering mitt i ett industriområde. Under stor vånda och ovärdiga pipljud klättrar jag ner i en tunna med iskallt vatten. Nej, jag har varken förlorat ett vad eller utsatts för utpressning. Jag och min kompis Miriam är på Sacred sauna, det kanske trendigaste stället i den svenska bastuvärlden just nu. 

Personerna bakom beskriver sitt koncept som ”Sveriges första immersiva saunaupplevelse”. Konkret innebär det att mitt i Slakthusområdet i Stockholm har ägarna låtit bygga en bastuvärld av containrar. Drömfångare möter tropiska växtväggar och det ångar från spaduscharna. Det är både ultraurbant och spaexotiskt, svårt att ringa in. Jag var tveksam till att någon alls skulle hitta hit – vi är långt ifrån idylliska badbryggor – men ceremonin på 45 minuter är i stort fullbokad. Suggestiv musik som närmast kan beskrivas som ”ethno ambient” pumpar ur högtalarna medan bastuvärden – eller operatorn som hon kallas här – häller vatten med eteriska oljor på stenarna i bastuns discoröda ljus. 

Bastuvärden svingar runt den eukalyptusdoftande ångan med hjälp av handdukar och stora solfjädrar och instruerar oss i andningsteknik. Det är hett. Stekhett. ”Kommer jag att svimma?” hinner jag tänka innan de första tio minuterna är över och det är dags för fem minuters paus; doppa sig i badtunnan och sedan dyka in i hettan igen. Innan bastuceremonin var jag lite starstruck av den höga andelen kändisar. Nu har jag fullt fokus på att kallbada med värdighet. Det går sådär.

Det här är väldigt långt från den typ av bastu jag känner till. Det vill säga bortglömda bastur i 80-talsgillestugorna, som mest fungerade som förråd, eller den snustorra elbastun i mitt lokala badhus där det brukar bråkas om det mesta.

Sacred sauna är annorlunda och de lanserar sig också med orden Not a spa. Something else. Deras motto kan på sitt sätt sammanfatta skälet till att intresset för bastubad har exploderat. En snabbtitt från söder till norr visar att det klassiska kallbadhuset i Malmö slagit besöksrekord de senaste åren. Kallbadsveckan i Helsingborg har lanserats med ett digert bastuprogram. I Göteborgs frihamn revs det tillfälliga bastubygget ”Svettekörka” (japp, vi är i Göteborg), 2024 byggdes den efter påtryckningar upp igen och verksamheten är numera permanent. I samma stad pågår även det ideella projektet Löylyns lakejer, där en grupp som beskriver sig som ”drivna av värme” bygger en mobil bastu för allmänheten. Stockholms trafikborgarråd Lars Strömgren (MP) slår fast att man ska göra Stockholm till en bastustad – och när Kiruna kommun behövde bygga ett nytt badhus slog man på stort med 14 pooler och elva olika bastur. Skrytbygget Midnattssolsbadet inkluderar ett hamam, ett ångbad och en aufgussbastu (en centraleuropeisk ritual där en bastuvärd häller vatten med eteriska oljor på heta stenar och använder en handduk eller liknande för att sprida ångan). Prislappen har passerat en miljard. 

I Norge testas just nu bastubad på recept och allt fler ivrar för idén att kvartersbastur ska bli en del av stadsplaneringen på samma sätt som utegym. 

Det råder ingen tvekan om att bastubad är – ursäkta ordvitsen – hett.

Arkitekten Hillevi Olsson är en av Sveriges främsta bastuexperter. Vid sidan av att hon som arkitekt är inblandad i många bastubyggen är hon också programledare för SVT:s program Bastudrömmar, hon skriver på boken Nordic sauna design and rituals och är ledamot i Svenska Bastuakademien. Hennes analys av varför intresset har ökat är enkel: Att basta är ett förhållandevis billigt och enkelt sätt att koppla av.

– Jag är helt säker på att det handlar om vilket unikt rum en bastu är. Världen snurrar allt snabbare och vi är alltid uppkopplade. I bastun får vi en stund i ett dämpat rum utan skärmar, säger hon.

Lägg till att många längtar efter andra mötesplatser än krogen. Något utan ambitioner.

– I bastun är vi helt avskalade från status. Man är både bildligt och bokstavligt naken. Hur ofta har man ett stilla samtal med någon som inte är distraherad? Vi är så otroligt trötta och behöver återhämta oss utan krav.

Sedan kan man fråga sig hur kravlöst det hela blir. För så fort något blir populärt så blir allt per automatik också mer komplicerat. Subkulturer skapas och hierarkier utkristalliseras. En tydlig global trend är något som Hillevi Olsson kallar för social sauna. Vi pratar hot yoga, infraröd värme, elektronisk musik och dyrt inträde. De här lite exklusiva och nattklubbslika bastuverksamheterna har exploderat i London och New York. De heter definitivt inte Svettekörka utan Altar, Othership och Sauna social club, inte sällan måste man känna rätt personer för att få medlemskap.

Vi ser det inte som att vi har hakat på en hälsotrend, utan vill etablera aufgusskulturen.

– Helt ärligt drar det i vissa fall mer åt status, Instagramskryt och köttmarknad än återhämtning. Fenomenet är raka motsatsen till vad en bastu är, enligt mig.

I Sverige har vi inga sådana social sauna-klubbar, det som kommer närmast är kanske Sacred sauna. Men här existerar varken nämnvärt dyrt inträde eller hemliga medlemslistor, alla är välkomna.

– Det är en form av bastukultur som jobbar mer med endorfiner och starka upplevelser för alla sinnen. Vilket är kul, men traditionalister som min finska mamma skulle inte tycka det är ”riktig” bastu. Samtidigt tycker jag att båda inriktningarna måste få finnas. Man kanske bara kan lösa det med att kalla den ena formen för social sauna och den andra för bastu? Så slipper man diskussionen om vad som är riktig bastukultur, säger Hillevi Olsson.

I rättvisans namn ska det tilläggas att många social saunas grundar sig i den tyska aufgusskulturen, som ska ha vuxit fram i mitten av 1900-talet. 

– Vi ser det inte som att vi har hakat på en hälsotrend, utan vill etablera aufgusskulturen som har funnits i Centraleuropa under många år, säger André Banghall på Sacred sauna.

Där har akt två av ceremonin dragit igång. Efter den första omgångens nära-svimningsupplevelse sätter jag mig nu på en av de lägre lavarna. Samtalsförbud råder. Det enda som hörs är musiken och hur hela gruppen andas tillsammans. Under ledning av bastuvärden drar vi unisont ett djupt andetag … håller andan … och andas ut med en högljudd suck. En del av mig tycker att det hela låter lite sektigt. Något som skulle kunna vara en del av en dokumentär om nyreligiösa Bhagwanrörelsen. Samtidigt älskar jag stämningen. Tankarna seglar långt bort från vardagsbekymmer. Min enda ansträngande tanke är när jag försöker tolka doften som hälls på stenarna. Kan det vara sandelträ? Tea tree?

I en annan del av Stockholm, vid stillsamma Vinterviken, finns en bastu som på ett annat sätt kan sägas symbolisera den nya bastukulturen. Sthlm sauna är mycket av det som många bastuentusiaster vurmar för: En urgullig föreningsdriven bastu med en mix av medlemmar i alla åldrar. Problemet är bara att 20 000 personer köar för att få medlemskap, vilket ofrivilligt gjort den till en av Sveriges mest exklusiva klubbar.

– Det stämmer, vi har 1 800 platser och mer än tiodubbelt i kö. Något som vi försökt lösa genom att bygga fler bastur, säger initiativtagaren Mathias Leveborn, vars kontor faktiskt ligger på Bastugatan.

Han rabblar upp en rad positiva effekter med deras bastu. Mer närvaro i viken – i somras räddade medlemmarna barn som var på väg att drunkna vid inte mindre än två tillfällen. Äldre som har hittat en hobby. Nya vänskapsband och större grannsämja.

– Varje år har vi 25 000 besök och vi får så mycket beröm att man nästan blir generad. Allt från att Sthlm sauna har räddat folks äktenskap till att bastandet varit det första steget ut ur utbrändhet. Häromdagen bevittnade jag hur en äldre kvinna glatt vinkade till en tonårskille vid entrén. Hon hade med sig sin Ipad som han tydligen lovat att hjälpa henne med och de småpratade om hur han hade det i skolan. Den vänskapen hade de inte hittat någon annanstans.

Ingenting händer ju! Stockholms stad är rädda att basturna ska bli de nya elsparkcyklarna

En fullsatt bastu, enorm efterfrågan, vetenskapligt stöd för bastandets hälsoeffekter och ett stadsborgarråd som utlovar att Stockholm ska bli den nya bastustaden – vad kan gå fel? Mycket, verkar det som. I lokaltidningen Mitt i finns så många artiklar om alla stoppade bastuprojekt att Sthlm sauna och liknande initiativ tycks prenumerera på en återkommande nyhetssida i tidningen. Idag arbetar Mathias Leveborn nästan heltid med att försöka förverkliga olika bastubyggen som fastnat i byråkratiskt krångel.

– Vi har fått bygglov på två andra platser i staden. De har vunnit laga kraft sedan över ett år och vi skulle kunna börja bygga imorgon. Vi har också ansökt om bygglov på flera platser till. Men processen har blivit så förtvivlat komplicerad. Alla ska tycka till, från förvaltningschefer till exploateringskontoret. 

Urban bastukultur är så ny att politiker och tjänstemän har svårt att tolka lagen. Så trots bygglovet vill Stockholms stad inte skriva hyresavtal med Sthlm sauna – eftersom de utreder hur fler bastur kan byggas. Lokaltidningens rubrik ”Bastu stoppas – för att det ska bli lättare att bygga fler bastur” säger det mesta. Mathias Leveborn, som själv har varit förtroendevald, är milt sagt frustrerad.

– Ingenting händer ju! Stockholms stad är rädda att basturna ska bli de nya elsparkcyklarna, vilket är absurt. De kommer inte att ligga och skräpa överallt. Andra ber oss att göra åtgärdsplaner för om folk badar nakna och en tredje är rädd att människor ska köra bilar genom parkområden. Sedan har vi de som tycker att det är fel att man måste vara med i en förening för att få basta. Jag tycker det är en fråga om säkerhet och gemensamt ansvar, så länge man sätter priser så folk har råd.

Som förtroendevald var Mathias Leveborn med och drev igenom den första kvartersbastun i Stockholm, den kommunala Tantobastun, 2016. Samma år lanserade Oslo stad sin första urbana bastu. Mathias påpekar att sedan dess har Oslo byggt drygt 40 bastur, staden står värd för den internationella bastukonferensen och hajpas i internationell press. I Stockholm byggs nästan inget. Kanske har tåget gått för att bli den nya bastuhuvudstaden? Under de långa handläggningstiderna har Sthlm sauna startat ett nytt bygge – i Eskilstuna. Det öppnar nu under våren.

– Där tycker kommunen bara att det är en rolig idé. För det är ju en rolig idé. Att basta är ett enkelt och billigt sätt att koppla av på. Som jag ser det så demokratiserar vi vattnet. Alla har inte en sommarstuga med bastu, men vi kan skapa möjlighet för fler att basta.

Trots att vi avverkat vad som är ”riktig” bastu, hur de får byggas och vem som får vara med i klubben, har vi ännu inte kommit till det som är Hillevi Olssons hjärtefråga i bastutrendens kölvatten: Att man ska bygga rätt. Nu när många fler, från privatpersoner till kommunala badhus, satsar på bastubyggen har det en tendens att gå för fort.

– Inom Svenska Bastuakademien kämpar vi för att man ska införa en standard när man bygger kommunala bastur. Många som byggs nu är otroligt nog inte gjorda för sina ändamål: att få upp värmen. Jag tror att de flesta som säger att de inte gillar bastu aldrig har suttit i en riktigt byggd vedeldad bastu.

Idag bygger även många en bastu i sin lyxvilla eller lägenhet, delvis för att höja värdet på bostaden. En bastu i bostaden har blivit den nya vinkylen eller teppanyakihällen.

– Det blir mycket marmor och glas. Spektakulära utsikter. Men blir det varmt? Det gör ont i mig, så mycket pengar till ingen nytta. Är det något jag vill förmedla så är det att man ska bygga rätt, och lära sig mer om den traditionella nordiska basturitualen. Hur man blandar varmt och kallt vatten och tvättar av sig mellan cyklerna. Grundfilosofin är att man går ut ur bastun ren, mentalt och bokstavligen.

Efter att ha provat sig igenom ett oräkneligt antal bastur i Sverige, från trendspa till folkbastu, så landar hon helst i det enkla.

– Jag återkommer alltid till min morfar Valdes omärkvärdiga bastu i Finland. Jag älskar den där traditionella timmerbastun med ett litet lågt fönster som nätt och jämnt släpper in ljus. På så sätt går du in i dig själv, lyssnar på elden och känner löylyn på din kropp (det finska ordet för den heta ånga som bildas när man öser vatten på bastustenarna, men kan också beskrivas som en livskraft som uppstår i bastun). Den är oslagbar, säger Hillevi Olsson.

Min kompis Miriam, som följde med som min ”expert” till Sacred sauna, är inne på ett liknande spår. Hon är, liksom Hillevi Olsson, halvfinsk och i hennes pappas hus i Västernorrland bastade man sig ren varje kväll. Tvärtemot många bastufundamentalister så uppskattar hon verkligen aufgussceremonin. Redan i omklädningsrummet, efter vår tredje och avslutande runda, är hon inne på att boka ett nytt pass.

– Om vi pratar upplevelse så var det en toppenmix av flera saker som jag älskar – bikramyoga, meditation, elektronisk musik och att basta. Men: den här sköna, varma och urlakade känslan som vi har nu, den får jag också i vår gistna torpbastu. Allt handlar om vad man vill ha. 

Läs fler artiklar av Terri Herrera:

Därför är spanjorerna trötta på turister

”Vem skyddar våra barn?”