”Pappa var professor i acceleratorfysik och jag har haft honom som meningsmotståndare i hela livet”, skriver Lina Wolff. Men till slut fann de en bok som kunde överbrygga motsättningarna och nu reser de till ett vindpinat Ven i spåren efter den.

Det finns böcker man läser och sedan genast glömmer, det finns böcker man läser och minns under några år och så finns det böcker som lägger ett nytt filter över allt man ser och på så sätt skapar ett tydligt före och efter den tid då läsningen ägde rum. Det var en sådan sistnämnd bok som fick mig att föreslå för pappa att vi skulle åka till Ven. Fram till läsningen av boken i fråga var Ven i min föreställningsvärld en lika oansenlig som vindpinad ö belägen mellan Sverige och Danmark i Öresund. För all del. Jag var naturligtvis bekant med det faktum att Ven någon gång under femtonhundratalet beboddes av den danske stjärnskådaren Tycho Brahe, men det var först efter läsningen av den sagda boken som jag insåg hur gravt jag underskattat vikten av Tycho Brahe i kosmologins historia. Vi kanske skulle åka till Ven, sa jag därför till pappa som glädjande nog var med på noterna. Vi bokade biljetterna och for.