Laleh: ”Jag tyckte inte om att läsa som barn”

Laleh Pourkarim växte upp med en litteratur­professor till far, som gärna citerade 1300-talspoeten Hafez. Men vilka böcker har präglat henne sedan dess?

Ju bättre en bok är, desto snabbare lägger Laleh Pourkarim ifrån sig den. Det kan låta paradoxalt, men det har sin förklaring.

– Jag kan bli så inspirerad, som när jag läste i en bok av P O Enquist, något om att ”min mor lärde mig allt”, då la jag ner boken direkt och gick och skrev på låten Far har lärt mig. Tankarna svävar iväg, jag har svårt att koncentrera mig på en sak, säger hon och lägger till att det därför kan ta lite tid att ta sig igenom en bok.

Laleh Pourkarim firade 20 år som ­artist förra året och i september kommer hennes bok Jag såg hur vi var stjärnor. Skrivandet är hon van vid, om än i en annan form, som låtskrivare både åt sig själv och andra artister. När hon ska beskriva sin kommande bok resonerar hon sig eftertänksamt fram till att det är ”en samling tankar” och inte en biografi. Det senare är en genre hon själv inte är särskilt förtjust i.

– Nej, jag gillar inte biografier, ältandet liksom … men jag är jättenyfiken på människor.

Så mycket till bokhylla att tala om har hon inte just nu. Det råder kaos i hemmet, där hon bor med sambo och dotter. En ombyggnad pågår och de flesta böckerna ligger nerpackade i flyttkartonger.

– Men det är många böcker om fermentering och odling. Vi håller på mycket med sådant, mat och trädgård. 

Den senaste boken hon läste anknyter till det intresset och medan hon försöker komma på titel och författare säger hon att hon verkligen kan tipsa om den.

– Men, ååhh, vad heter den? Jag glömmer hela tiden …

Hon ringer sin sambo, musikern ­Gustaf Thörn, och ber om hjälp med att friska upp minnet. Svaret kommer snabbt, hon tackar, vänder sig till mig igen och utbrister entusiastiskt:

– Till växten! Den är jättefin, av en kvinna som aktivt valt ett annat sätt att leva, ett enklare sätt. 

Kvinnan är Maja Alskog Bredberg, som lämnade arbetet som pr-strateg för ett liv bort från stress och konsumtion, närmare naturen, och började ifrågasätta besattheten av ekonomisk tillväxt och samhällets syn på framgång. En resa som beskrivs i Till växten och slår an hos den 44-åriga artisten.

– Hon lyckas verkligen sätta ord på det beslutet och vägen dit.

Det är också i trädgården, bland växtligheten, Laleh Pourkarim allra helst läser. Under vissa villkor.

– Det ska vara perfekta väderförhållanden, inte för varmt eller kallt, och om det är lite kallt ska man ha en filt. Det är jättemysigt. Och det är viktigt att man får vara ifred, att man får till en lugn stund i trädgården, där man samtidigt får andas in frisk luft.

Men är Laleh Pourkarim en bokperson? Hon säger att många tror det, att hon får mycket böcker från folk, men relationen till böckerna är komplex. Det går tillbaka till uppväxten, först i Minsk i dåvarande Sovjet, efter att familjen flytt från Iran, och senare i Göteborg. De var ständigt omgivna av hennes pappa Houshangs böcker, han som var etnolog och litteraturprofessor.

– Han älskade böcker och de var staplade överallt och var på ett sätt i vägen. Jag har tyckt att böckerna litegrann tog hans uppmärksamhet ifrån mig. Samtidigt kom vi varandra nära genom att han berättade om böckerna och då började vi samtala.

Hon noterar att jag, under intervjun, har ”en romantisk ton” när jag frågar henne om böcker, och att hon själv inte bär på någon sådan ”romantisk koppling till böcker”.

– Som barn tyckte jag inte om att läsa, däremot läste min pappa mycket för mig. En bok som han läste och som är viktig för mig är en persisk diktsamling av Hafez. Den finns också bland mina böcker i dag. Men då läste han inte bara för mig, utan man satt tillsammans i grupp, drack te efter maten och läste.

Dikterna av 1300-talspoeten Hafez, en av de största inom persisk litteratur, var skrivna på gammal persiska som hon inte förstod, men hon berättar att hon ”kände läsningen som toner”. 

– Och sedan blev det en paus och pappa förklarade vad han hade läst och vad det betydde, hur allting hade en symbolik, att en fjäril inte bara var en fjäril, en duva inte bara en duva.

Hon kan inte minnas att de hade några barnböcker hemma och på kvällarna hittade de i stället på berättelser.

– Jag kunde säga att i kväll vill jag att det ska handla om tre hönor och en varg och då fick vi skapa den berättelsen.

Det egna läsandet kom i tonåren och då kunde hon fastna i bokvärlden, som när hon läste Anne Franks dagbok i högstadiet och senare i gymnasiet Märk världen, det som blev en av de viktigare läsupplevelserna och en bok som hon har återkommit till. 

– Det är en bok om vetenskap och intuition, och den är så häftig. Jag gillar att försöka sätta ord på det man intuitivt känner, man misslyckas hela tiden med det och därför fortsätter man försöka hela livet. Nu när vi pratar om det tänker jag att jag kanske har super­inspirerats av den boken. Jo, men det har jag nog. Vad heter författaren nu igen?

Så är vi där igen, kanske har det att göra med tankarna som gärna svävar iväg? Hon gör en snabb sökning på nätet. 

– Tor Nørretranders! Hans Märk världen är definitivt en av mina favoritböcker.

Läs mer:

Här är 15 böcker vi ser fram emot i höst

Thåströms förbannelse bröts med massage