Vi rodnade klädsamt under Bokmässan
Omslaget av nästa nummer pryds av en medalj och tidningen Vi hade medvind på Bokmässan. Vi firade framgången i flera sekunder innan vi blev nedplockade på jorden.
Omslaget av nästa nummer pryds av en medalj och tidningen Vi hade medvind på Bokmässan. Vi firade framgången i flera sekunder innan vi blev nedplockade på jorden.
För insomnade tidningar finns en särskild minneslund och den börjar bli trång.
Dödsfallen går ofta att härleda till underliggande sjukdomar eller osunt leverne, vilket på tidningsspråk betyder att bokstäver och siffror inte dansat i takt.
Ett första steg på dödsvandringen brukar vara ogenomtänkta sparpaket som kan fungera som snabbverkande Alvedon för att lindra symtomen, men inte löser grundorsaken. Istället leder det vanligen till ett långsamt förfall där det enda som till slut återstår är en billig kostym som hängts på ett skelett, medan bitterljuva minnen flimrar förbi av vad som en gång pulserade och rymde en själ.
Hur mår tidningen Vi, snart 115 år fyllda?
Tackar som frågar, synd att klaga. Pulsen är hög, själen intakt.
Vi blev nyligen nominerade till branschens finaste utmärkelse – Tidskriftspriset – i kategorin Årets Tidskrift. Juryns motivering lyder så här:
”Med texter och fotografier i toppklass befäster Vi sin position som Sveriges breda, fördjupande kulturmagasin. Vi tar sitt uppdrag på allvar och som läsare hänförs vi av tidningens höga ambitioner och den stora omsorg Vi-redaktionen ger sin tidning.”
Vilka som går vinnande hem från galan på Berns vet jag inte i skrivande stund, men blir det seger för oss återkommer jag i ämnet. Om ni inte hör något kan ni själva ana hur det gick.
Nomineringen kom efter ett händelserikt år med flera uppmärksammade publiceringar. Vår granskning av Kungliga Svenska Balettskolan, där fler än 20 elever valde att berätta om kränkningar, rasism och sexuella trakasserier, ledde till debatt i Studio Ett i Sveriges Radio, nominering till Guldspaden, och förändringar i skolans arbetssätt.
Vad väntar i Vi framöver?
Några exempel: Just nu befinner sig vårt team – författaren Peter Englund och den mångfaldigt prisbelönte fotografen Paul Hansen – i Ukraina för ett reportage.
Tidningen Vi är som en drog. Jag kan inte vara utan den.
Stina Dabrowski är på väg till Kuba för att skildra situationen i ett land där hon tidigare bott och där många kubaner nu lever utan el, rent vatten och bränsle. Vi-redaktören Elina Haimi och fotografen Thron Ullberg har träffat Marie-Louise Ekman för ett omslagsporträtt till nästa nummer.
För en månad sedan besökte Vi-redaktionen Bokmässan i Göteborg, där vi stod i en monter och blev lite malliga. Dels för att många nya och nygamla läsare tecknade prenumerationer på Vi och Vi Läser, dels för att befintliga prenumeranter tittade förbi och sa vänliga saker.
En kvinna, vars namn jag inte uppfattade i bruset, berättade på ljuv värmländska (hon var född i Torsby) att ”Tidningen Vi är som en drog. Jag kan inte vara utan den”.
Vi rodnade klädsamt, men innan orden hann stiga oss åt huvudet kom en man i 60-årsåldern och utbrast förvånat:
”Finns ni fortfarande?”
Och i min mejlkorg möttes jag häromdagen av en prenumerant som hade fått nog. Han tyckte att vi har blivit ”uppnästa” och borde intervjua ”folk som svetsar och sår vete”.
Skriv gärna några rader till mig om tidningen. Vad saknar du? Vad vill du inte vara utan? Borde vi intervjua fler svetsare?
Läs mer:
Stina Dabrowski: Sista måltiden med Lars Vilks
Amanda Ooms: ”Suzanne Osten var min skola”
Sverige stoltaste stund? Okände hjälten räddade tiotusentals liv
Läs mer av Markus Wilhelmson: