Niklas Källner: ”Hänsyn kostar nästan ingenting”  

Varför behöver vi folkvett? Bokaktuelle Niklas Källner reder ut i etiketten och berättar om hur fotbolls-VM gjorde honom konspiratorisk.

Hur skulle du beskriva dig själv? 
– Jag kan bli extremt uppslukad av det jag gör. Om jag fastnar för en tanke eller en idé kan resten av världen nästan försvinna. Jag har till exempel stött på min fru i tunnelbanan utan att ens lägga märke till det stora paket hon bar på till min födelsedag. Det var för övrigt en resväska jag fick i present. Och jag har flera gånger börjat intervjua människor innan kameramannen hunnit fram. Ibland blir jag lite för fokuserad. 

Vad skulle du ha gjort om du kunde välja ett annat yrke? 
– Jag är väldigt nyfiken på varför vi människor beter oss som vi gör. Därför skulle jag nog bli antropolog. Jag fascineras av de oskrivna reglerna som styr våra liv.  

Vad uppskattar du mest hos en vän? 
– Jag uppskattar vänner som det inte finns någon prestationsångest kring. Man behöver inte höras varje vecka. Man kan ses efter tre år och ändå fortsätta samtalet som om man sågs i förrgår. Jag dras också till människor som tänker självständigt och vågar ifrågasätta både sina egna och andras uppfattningar. Människor som redan tycker sig ha alla svar blir sällan särskilt intressanta i längden.   

Säg en konspirationsteori du faktiskt tror på? 
– Jag är egentligen inte särskilt konspiratorisk. Men om jag måste välja en så är det väl att jag efter sommarens fotbolls-VM ibland började undra om FIFA verkligen är helt neutralt. Vissa beslut fick mig nästan att bli lite konspiratorisk. 

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på? 
– Min otålighet. Jag vill att allt ska hända nu. Processer är säkert jättebra för andra människor, men jag skulle helst vilja hoppa direkt till resultatet. Dessutom har jag ganska låg stresströskel, vilket är en usel kombination. Jag blir stressad av att jag är otålig och otålig av att jag är stressad. Mina söner brukar därför inte fråga hur jag mår, utan: ”Hur är kortisolnivån i dag?” 

Vad gör du helst en ledig dag? 
– Jag har lite svårt att skilja på arbete och ledighet. Men om jag ska släppa jobbet för ett tag tar jag gärna en tennismatch eller träffar en god vän på något stammishak.  

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor? 
– Först skulle jag nog betala av lånen och kanske köpa ett sommarställe. Men sedan skulle jag unna mig något jag alltid tycker känns lite onödigt dyrt: att öppna ett nytt rör tennisbollar inför varje match utan att ens fundera på vad det kostar. 

Vilken är din största kulturupplevelse? 
– En tidig kulturupplevelse var när jag såg Resor med moster Augusta på Dramaten i mitten av 90-talet. Jag blev fullständigt golvad av Ernst-Hugo Järegårds rollprestation. Det var en sådan där föreställning där man lätt glömmer att man sitter i en teatersalong och bara dras in i berättelsen. 

Vad avskyr du allra mest? 
– Intolerans och flockmentalitet. Jag blir misstänksam när människor verkar helt säkra på att de själva sitter inne med alla svar.  

Vilken talang skulle du vilja ha? 
– Att kunna sjunga. Jag spelade i band som ung och försökte mig på sång, men det var ingen lysande karriär. En gång försökte jag nynna en låt för någon som inte kände igen den. Efter en stund pekade personen på Spotify och sa: ”Den där är bra.” Det var exakt den låt jag hade försökt sjunga. Jag är också djupt imponerad av människor som kan lägga en stämma. För mig låter det som att de sjunger en helt annan låt samtidigt. 

Hur kan du tänka dig att dö? 
– Helst i steget. Men gärna så sent som möjligt. 

Var allt bättre förr? 
– Nej, verkligen inte. Jag intervjuade en gång en man som envist hävdade att allt var bättre förr. Jag frågade: ”Menar du verkligen allt? Tycker du att krigen också var bättre förr?” Han tänkte efter en sekund och svarade: ”Ja.” Då insåg jag hur stark nostalgin kan vara. 

Din nya bok handlar om folkvett. Vilket ”folkvettsbrott” begår du själv, trots att du vet bättre?  
– Jag har en dålig ovana att prata i telefon medan jag handlar. Varje gång jag kommer fram till kassan inser jag att jag står och försöker ge full uppmärksamhet åt både personen i luren och den som sitter i kassan. Det går förstås inte. Jag skäms varje gång och ändå händer det igen. 

Vilket är värst i tågkupén – äta ägg, ta av sig skorna så det luktar fotsvett eller prata i högtalarfunktionen på mobilen? 
– Svårt, alla tre borde nästan vara förbjudna. Men äggdoften går ju faktiskt över, liksom fotsvetten. Den som högt diskuterar den nya matrisorganisationen och om styrgruppen ska tillsätta en arbetsgrupp är nog ändå värst. 

Varför behöver vi folkvett?  
– Vi lever allt tätare tillsammans, men samtidigt allt mer i våra egna kokonger. Mobilen, hörlurarna och skärmarna gör att vi lätt glömmer människorna omkring oss. Folkvett handlar om att titta upp igen. Att komma ihåg att vi delar bussen, trottoaren, arbetsplatsen och väntrummet med andra människor. Det handlar inte om fler regler eller pekpinnar, utan om något ganska enkelt: lite mer hänsyn. Den kostar nästan ingenting, men gör vardagen betydligt trevligare för oss alla. 

Läs mer:

Johan Norberg: Var är de politiska artisterna?

Christian Rück: ”Vi blir mer sårbara i en tryggare värld”